Detta är bara en helt vanlig hopplös historia om jag och hur jag "fungerar"

Lita på folk? Ja du det är en sak alla har svårt med. Och det är samma sak med mig!
Bara det att en person sviker så kan hela ens liv va sönder. Nej nu tog jag i för mycket. Svikare kan lämna ärr som aldrig försvinner. De sitter kvar tills man ligger 2m under marken. Men ärren kan man glömma bort. Jag har ärr som fortfarande sitter kvar. Inte är dom synliga men ibland kommer dom fram. Och plötsligt kommer man ihåg allt det bra och dåliga med den som svek dig. Och ibland kan man inte låta bli att gråta. Jag gör de och efteråt mår jag bättre. Men den tiden är över nu. Nu väntar jag på att nästa person ska svika ...



Kärlek? En ursäkt för att "skryta". Jag gör det inte direkt offentligt. Fast mest när jag är ensam.
Och jag kan inte direkt påstå att jag är "kär". Kan nog aldrig säga att jag någonsin varit riktigt kär.
Dock är jag lättimponerad iaf när det gäller utseendet. Jag är inte utseende fixerad men vissa fångar bara min blick sådär fort! Bara en titt på dom och jag är i en annan värld. Det låter så löjligt. Men allt låter löjligt enligt mig.
Herregud va det är underbart att ibland åka till en helt annan värld. En helt egen värld som du skapat själv!
Fast du måste alltid tillbaka till verkligheten, det är den enda nackdelen. Kärlek, något överdrivet fast ändå vackert



(fan jag är patetisk)