Drömmen verkade så verklig.

Jag hade en dröm. Den var så verklig. Den var bra men ändå så olycklig.

Jag satt där vid en bänk. Vart jag var någonstans det har jag ingen aning om. Men nånting hände så jag dog!
Och så gick jag runt men ingen såg eller hörde mig. jag var osynlig för hela världen.
Och medan jag gick runt så såg jag allas reaktion. Vissa var glada. Andra var ledsen men brydde sig inte direkt.
Andra visste inte vad dom skulle göra.
Sedan fortsatte alla leva sina liv och jag glömdes sakta bort. Ingen verkade komma ihåg mig.

Jag levde hela tiden om dagen det hände. Det var lika skrämmande varje gång. Ena sekunden fanns jag och betydde något. Andra sekunden slutade jag existera och jag betydde inte något för någon.
Att allt kan försvinna bara på en sekund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0