Perfekt eller operfekt, du är du

Det var den där lilla saken som fick mig att börja undra
Jag kommenterade bara sådär och fick en klump i halsen efteråt
Men chocken kom först när du kommenterade tillbaka
" *kommentaren* :D ♥ " så kommenterade du
Och jag tänkte "men vi känner inte varandra så bra?"

Jag vet inte hur jag ska känna för dig
Jag vet inte än om det är kärlek eller vänskap
Men i din närhet blir jag nervös
Jag säger en massa utan att riktigt förstå det själv
Med dig blir jag alldeles varm och glad
Utan att säga något får du mig att tappa andan
Perfekt eller operfekt,
du är du
Gud detta låter patetiskt men det låter vettigt för mig
Det är något speciellt med dig, varenda del av dig
Och varje gång vi pratar kommer vi närmare
Dock vågar jag inte säga hur jag känner
Första steget kommer inte jag att ta



Mitt hjärta styr mig mot dig, oavsett hur fel det än är

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0